Hemåt via Jersey Shore & Paris-Roubaix/ Sebastian

Blogg

Hemåt via Jersey Shore & Paris-Roubaix/ Sebastian

Farsan dog i somras. Sex månader efteråt, alltså i förra veckan, sitter jag i bilen på väg till Lund, för att läsa av elmätaren i hans lägenhet. Jag och brorsan måste renovera lägenheten för att få den såld. Farsan tillhörde nämligen inte den generation som konsumerade i onödan, varför det mesta i lägenheten, som ligger i en 30-tals fastighet, är i originalutförande. Genom åren har det tillkommit färg och förvisso ett stambyte, men mycket annat är som taget ur en svunnen tid.
Jag har en dryg timmes bilkörning ner till Lund och just att vara på väg, att köra bil, brukar normalt försätta mig i ett rogivande tillstånd, ackompanjerat av dieselmotorns dova brummande och ibland i sällskap av musik från Spotify, som rytmiskt löser tankeknutor uppkomna över tid. Spotify har nyligen gjort två plattor tillgängliga; The Live Series av Bruce Springsteen, varför jag redan efter Tollarp kom att närma mig New Jersey och Freehold, där nyss nämnda artist vuxit upp och ofta också återkommer till i sin musik. Likaså besjungs inte sällan den komplicerade relationen till fadern, varför jag vid dagens bilfärd kom att göra en rejäl vända på den amerikanska östkusten, innan jag via E22:an svängde av vid trafikplats Gastelyckan, och via Dalbyvägen närmade mig Södra Esplanaden och Tullgatan, där Farsan bott sedan 1975. Där jag tillbringat så många söndagar under min uppväxt. Minnen kommer tillbaka likt gäster till en bjudning. Vissa kära, och andra mindre välkomna. Snabbt läser jag av elmätaren och ser snart Lund i backspegeln, när jag med Springsteens andra live-skiva, tar vägen via New Jersey hem till Åhus igen.

Sedan i höstas har vi nött sadlarna på spinningcyklarna nere på Friskis och Svettis. Mellan 60 och 90 minuter har vi svettats tillsammans för att stärka benen och nöta rumporna, med tanken om att sommarens färd ska bli lite bekvämare. I träningskruppen; Elisabeth, Fredrik, Victoria och undertecknad, tyckte vi dock det började bli dags för en utmaning, något som motsvarar utomhuscyklingen och samtidigt vidgar vyerna. Det normala hade väl varit en Vasalopps-spinning, men nu är vi på väg att bli inbitna motionscyklister, varför vi hellre tar oss an ett av de mest klassiska endagsloppen inom Cykelsporten, Paris-Roubaix. Loppet mäter enligt Wikipedia 261 km, så det verkar väl rimligt att vi vaskar av det på fyra timmar…? Vår tanke var att vi måste ha ett tema, en historia för att motivera lagkamraterna att spinna på vad som måste anses som en lång tid på en spinningcykel.

Elisabeth och Victoria ledde oss trygga genom den mörka Arenberg-skogen, där de första cyklisterna (i verkligheten) börjar hängas av. Lämpligt nog hade vi en tiominuters paus här, där vi fick möjlighet att inta energi och kaffe. Den tredje timmen fick jag leda lagkamraterna mot de belgiska bergen. Loppet har också kallats ”Helvetet i norr”, då kratrar från granaterna efter första världskriget gick att se efter krigsslutet. Detta förtäljdes naturligtvis till tonerna av intromusiken till Game of Thrones för att göra det hela mer teatraliskt. Dock är jag tveksam till att någon lät sig skrämmas, då alla visade en fantastisk kämparglöd och en laganda sällan skådad. Efter tre timmar tackade jag för mig och det ville kroppen med. Men icke. Fredrik väljer nu att köra sista timmen som ett pass kallat VO2-max. Utan att gå in på för mycket detaljer, kan det förklaras med att både puls och watt går på rött. Ett trött, men ack så glatt gäng stapplar nu ut till sofforna, där vi firar ett par födelsedagsgrisar, men även att 41 företag har valt att gå in som Guldsponsorer för Team Rynkeby God-Morgon Kristianstad 2019. Lagets kaptener; Fredrik och Anders hade via konditori Böckmans i Bromölla införskaffat två fantastiska tårtor, vilka tillsammans med kaffe hjälpte oss att fylla tomma energidepåer. Trött och glad bär det av hemåt mot Åhus, men nu får det räcka med utflykter för denna vecka.

Med detta inlägg, blir det även premiär för mig och Emelie att blogga i Kristianstadbladet, där vi haft nöjet att träffa både Anders Thell och Lukas Ernryd, vilket jag hoppas vi kan återkomma till vid ett annat tillfälle. Allt gott/ Sebastian