Tankar från en treåring/ Sebastian

Blogg

För tredje året i rad cyklar jag med Team Rynkeby – God Morgon Kristianstad (TRGM Kristianstad). För tredje året medverkar jag i något som är så mycket större än mig själv.

Härom kvällen kom jag att fundera kring hur denne treåring utvecklats, och då inte likt min minsta dotter Elsa, vars vilja allt som oftast strider mot min, som det sig kanske bör hos en treåring i utveckling. Men denne treåring (jag) befinner sig också i utveckling. Fast där Elsa upptäcker sig själv och sin vilja, finner jag något utanför mig, som är så mycket större.

Likt för flera andra, tror jag min resa med TRGM K-stad började som en utmaning 2017, där jag ville se om jag klarade cykla de drygt hundra milen till Paris. Faktum är att, liksom jag gör de allra flesta det med förberedande träning, hälsan i behåll, och ett visst mått vilja. Vid ankomsten till Paris upplevdes jag till min förvåning en tomhet. Det kunde ju inte sluta såhär? Känslan föranledde att jag även 2018 kom att cykla under varma dagar, längs (i princip) samma vägar. Jag fortsatte mitt sökande och vi hade en fantastisk resa ner. Under ledning av Patric och Mim (lagets kaptener), samt Fredrik (ruttansvarig och roadcaptain), kom vi trygga fram till Paris. Kristianstadlaget hade också med råge bidragit med sin beskärda del av summan på drygt 34 miljoner kronor, som under början av oktober, i Malmö överlämnades till Barncancerfonden. Men inte heller denna gång var jag tillfreds. Säkert finns svaret delvis att finna, i att jag privat åkte på ett par rejäla smällar, men känslan fanns också av att detta går att göra bättre, mer pengar till forskning kring barncancer kan samlas in och mitt engagemang kan bli större.

Sagt och gjort. Ansökan till 2019 beviljades, och under ledning av årets kaptener; Anders och Fredrik, är jag nu lika nyfiken som min dotter Elsa, på vad det kommande året har att ge och hittills verkar det gå väldigt bra. Vinterträningen är igång. Vi har redan funnit flera guld-sponsorer och likt tidigare år är vi en härlig samling pajsare (vilka under andra omständigheter aldrig hade mötts), som påbörjat vår resa för att göra 2019, med Team Rynkeby God – Morgon Kristianstad, till något alldeles speciellt. I presentationen av mig, som vi har på vår FB-sida, skulle vi också välja en låt vi gillar. Mitt val föll på Bruce Springsteens- Land of Hope and Dreams, som jag, relaterat till projektet, tycker belyser hur vi trots våra olikheter strävar mot samma mål: att alla barn ska överleva cancer.

This train carries saints and sinners

This train carries losers and winners

This train carries whores and gamblers

This train carries lost souls

I said, this train dreams will not be thwarted

This train faith will be rewarded

This train hear the steel wheels singin’

This train bells of freedom ringin’

Ta gärna del av låten i sin helhet: https://youtu.be/Unh90zzIAWA

Cykla vidare & använd hjälm/ Sebastian